Ny rapport från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter

Den 25 januari publicerade Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) en ny rapport ”The Racial Equality Directive: application and challenges” (Direktivet om rasjämlikhet: tillämpningar och utmaningar). Det utgår från över ett årtiondes forskning vid FRA och dess föregångare Europeiska unionens övervakningscentrum mot rasism och xenofobi, i sin analys över utvecklingen och kvarvarande hinder för tillämpningen av EU-direktivet.

Rapporten finner att medlemstaterna nu:
Fått ett juridiskt ramverk på plats som förbjuder rasmässig och etnisk diskriminering, en eller flera ”jämställdhets myndigheter” på plats med ansvar för att föra fram jämställdhet utifrån ras och etnicitet.
Före antagandet av direktivet, hade redan många medlemsstater detaljerade juridiska eller institutionella ramverk mot rasdiskriminering.

Sedan direktivet antagits, har politik för att främja etnisk och rasmässig jämlikhet introducerats vid arbetsplatser av arbetsgivare och genom överenskommelser med fackföreningar.

Rapporten identifierar I vilket fall flera utmaningar för främjandet av jämlikhet. Bland dessa finns:

• Att använda domstolar som ett sätt att framtvinga direktivet och främja jämlikhet är problematiskt.
• Juridiska processers längd och kostnader avskräcker offer från att väcka åtal.
• Det finns bevis som pekar mot att kompensationsnivåerna i några av medlemsländerna är inte tillräckligt höga för att ha ett förbyggande syfte, särskilt mot arbetsgivare.
Snabbare och billigare alternativ finns i några medlemsländer där jämställdhetsmyndigheter har möjligheten att döma i individuella fall. Hur som helst:
• Jämställdhetsmyndigheters beslut är ofta inte juridiskt bindande
• Många människor väcker inte åtal mot diskriminering därför att de är omedvetna om sin rätt till jämställd behandling, vet inte om att klagande-myndigheter finns, eller tror inte att åtal kommer att göra skillnad.

Läs  mera här: FRA_Factsheet_RED_SV

Rasisten Dan Park döms till dryga böter och skadestånd

I dag avkunnades domen mot rasisten Dan Park. Enligt Lunds tingsrätt så var hans rasistiska affischer föreställande Momodou Jallow, som Centrum mot Rasism tidigare rapporterat om. förtal och hets mot folkgrupp.

Rätten anslöt sig fullt till åklagaren och Centrum mot rasisms linje å de dömde rasisten Dan Park till villkorlig dom och 6.000 kronor i böter.

Därutöver ska Dan Park betala 10 000 kronor i skadestånd till både Momodou Jallow från Centrum mot rasism och till Hallands nations kurator Elinor Lavesson.

Tingsrätten menade att rasisten Dan Parks bild och text var  mycket kränkande för Momodou Jallow. Särskilt då ”han framställs som en fastkedjad slav och jämställs med ett bortsprunget djur”. När det gäller Elinor Lavesson finner tingsrätten det styrkt att bilden är tillverkad för att medvetet ” utsätta henne för andras missaktning”. Dan Park döms därför som skyldig till förtal av båda två.

När det gäller åtalspunkten hets mot folkgrupp hänvisar tingsrätten till Europadomstolens praxis att den som utnyttjar sin yttrandefrihet både har ansvar och skyldigheter. Enligt tingsrättens bedömning är affischen ” nedsättande och omotiverat kränkande. Hans (Dan Parks) agerande kan därför inte anses skyddat av yttrandefriheten.”  Han döms därför också för hets mot folkgrupp.

Centrum mot rasism välkomnar tingsrättens fällande dom, som visar att vi kan ha förtroende för Lunds tingsrätt. Och att rättssamhället inte tolererar rasism, inte ens under dåliga förevändningar att rasismen inte är rasism utan ”konst.”

Öppet brev till Justitieminister Beatrice Ask angående polisfördomar

Mariam Osman Sherifay, ordförande Centrum mot rasism

Vi skriver till Dig med anledning av den oro Vi känner till följd av den fördomsfullhet poliser visat. nu senast i Stockholm/Globen men även vid tidigare tillfällen

Ännu en gång ser vi hur polisen styrs av sina fördomar. Den här gången är det polisen i Stockholm/Globen som i tillsammans med Grannsamverkan letar efter ”4 mörkhyade från Indien eller Rumänien” och efter: ”Västerortsligan[som] består främst av unga kriminella från Västerort, men med ursprung i Afrika och Mellanöstern. De kännetecknas av att de är brutala i sitt tillvägagångssätt”

Så grovt generaliserande signalement riskerar förstås peka ut alla människor med mörkare hudfärg som misstänkta endast genom färgen på sin hud.

Det är inte första gången den svenska polisen och grannsamverkan gör sig skyldiga till fördomsfulla utpekande. I juni förra året var det rumäner, litauer och sydamerikaner som beskrevs som ”Fenomen att vara vaksamma på och som kan sättas i samband med tillgreppsbrott just nu i närliggande granndistrikt”, enligt Nyheter 24.

Förra året JO-anmäldes polisen för att olagligt avvisat 26 rumänska romer. I juni förra året publicerade P3 Nyheter en omfattande granskning av poliser som sade sig vara på väg ”ut och jaga svartskallar.” och att det ”skämtades” om att invandrare är ”apor som hör hemma på zoo.”

Polisens standardiserade förklaring till att denna bigotta attityd ständigt dyker upp i deras led, är att det rör sig om ”om enskilda rötägg som beter sig olämpligt”. Som Lars Hillersbergs gamla satirteckning en gång påpekade: hundra enskilda polisrötägg utgör en hel massa rötägg, och placeras de i samma bild får allmänheten intrycket att de utgör en hel kår.

Centrum mot rasism har påtalat detta problem vid tidigare tillfällen; exempelvis 2009. Då en anmälan gjordes till diskrimineringsombudsmannen, mot de polismän som under tjänstgöring i Malmöstadsdelen Rosengård kallade några ungdomar där för ”blattejävlar” och ”apajävlar:”
De åtgärder myndigheten vidtagit vid de tidigare tillfällen då vi påpekat detta problem har helt uppenbarligen varit otillräckliga.

 

Vid Centrum mot Rasism menar vi att polismän visst ska göra sitt jobb. Och visst ska de kunna skriva signalement på personer de misstänker kommer att begå brott. Men signalement bör formuleras på så vis att individer kan identifieras. Inte så att hela folkgrupper pekas ut. För när kunde du senast läsa i en instruktion att en efterlyste är ”svensk” eftersom det rört sig om en vit, blond och blåögd person?

 

Nu hoppas vi att Du, Beatrice Ask, vill se över det här problemet. Vi välkomnar dina åtgärder mot den rasism som poliser allt för ofta ventilerat.

Vi vet att de flesta poliser inte är rasister, och vi tror därför att poliser som själva är antirasister tar illa vid sig; sådana uttalande kan utgöra en fara för enskilda poliser vid tjänsteutövning. Och att de återkommande malörerna skadar det förtroende som alla i Sverige bör hysa för polisen.
För risken är ju att detta förtroende för den svenska polisen naggas i kanten, om de som träffar dem automatiskt misstänks för bott enbart på grund av sin hudfärg.

EUs antidiskrimineringslagar måste gälla överallt

 

Centrum mot rasisms medlemsorganisation Enar, uppmanar nu, i ett gemensamt pressmeddelande, tillsammans med en koalition antidiskriminerings frivilligorganisationer, till handling angående EUs föreslagna icke-diskriminerings direktiv med titeln ”EUs ledare måste skydda diskriminerade grupper på alla livets stigar”,

 

Europeiska Unionen verkar kastat in handuken i fråga om skydd för diskriminerade grupper, det skriver nu Centrum mot rasisms paraplyorganisation Enar. Särkilt gäller detta lesbiska, gay och bisexuella människor samt rörelsehindrade, religiösa minoriteter ungdomar och äldre människor. En koalition av europeisk jämlikhets och antidiskriminerings frivilligorganisationer kräver av Europakommissionen och av det danska ordförandeskapet i EU att omedelbart ta upp denna fråga.

 

Europakommissionen föreslog en progressiv antidiskrimineringslag i EU 2008, som skulle förbjuda diskriminering på grund av religion eller tro, ålder eller sexuell orientering på en rad områden, bland annat utbildning, boförhållanden och varutillgång och olika service, men den har fastnat på EU-råds nivå i över tre år. Ännu skyddar EU-lagen endast mot diskriminering på grund av religion eller tro, ålder eller sexuell orientering vad gäller anställning och yrke, men inte inom andra områden.

 

Om detta förslag läggs till kommer konsekvenserna bil betydande. Hopp skulle ges för att alla skulle komma i åtnjutande av samma rättigheter och få tillgång till varor och service så länge de är i EU-land. För närvarande kan en person bli förvägrad tillgång till hotell, bostad eller en bar pågrund av sin religiösa tro eller sexuella orientering.

 

Läs hela pressmedellandet här på engelska: 2012-01-12 joint NGO presss statement final

Rasisten Dan Park hotas av fängelse

Så inleddes då rättegången mot Dan Park,  torsdagen den 12 januari, vid Lunds tingsrätt. Det var han som tapetserade Lund med rasistiska affischer föreställande Jallow Momodou, styrelseledamot i Centrum mot Rasism, med kedja runt halsen samt  texten ”Vår negerslav är bortsprungen.”
Upprinnelsen var att Jallow Momodou polisanmälde en rasistisk minstral-föreställning vid Hallands nation; en iscensatt ”slavaktion”, där några studenter målade sig med skokräm i ansiktet och såldes av andra studenter som slavar till deras kurskamrater. Dagarna därefter klistrade Dan Park upp de stötande affischerna.

Den Dan Park som mötte rätten på torsdagen; använde vid upprepade tillfällen ett rasistiskt språkbruk då han talade om afrosvenskar, han såg inget fel i affischuppsättningen och verkade likgiltig inför den skada han genom affischerna vållat de utpekade; och sade sig vilja göra om tilltaget igen.

Till sitt försvar anförde han att de rasistiska affischerna var konst, och därför inte alls rasistiska, de var avsedda som kommentar till föreställningen vid Hallands nation.

Vid Centrum mot rasism häpnar vi inför en sådan brist på inlevelseförmåga och empati. Tyvärr är inte Dan Park ensam om den. Vi har sett en betydande ökning av intollerans och mobbingfasoner i det offentliga livet den senaste tiden. Inte bara här i Sverige, där pop-stjärnor hävdar att de har rätt att förolämpa medmänniskor med rasistiska glåpord, som Alexander Bard; skjuta ned folk som Peter Mangs, den ökände mördaren från Malmö; eller att ge nyanlända SFI-studenter i uppgift att böja ordet neger.

Utan även i resten av Europa, som exempelvis terroristen Gianluca Casseri, som i Florens mördade två senegalesiska gatuförsäljare och sårade tre. Händelsen rapporterades knapphändigt i svensk press etcetera.
Åklagarsidan i rättegången yrkade på domar i två fall för förtal; det var de som nämndes på affischen Elinor Lavesson och Jallow Momodou, som blivit förtalade; samt att Dan Park även ska fällas för hets mot folkgrupp till följd av bildens kränkande innehåll. Bilden hade mångfaldigats och klistrats upp på platser där den var väl synlig, så det gick inte att slippa se den, menade åklagaren. Därför menade han att en fängelsedom är befogad och annars ett stort skadestånd eftersom brottet inte kan anses vara ringa.

Domen kommer att meddelas senare

Välkommet domstolsutslag mot rasistiskt brott

Nu fälls slutligen två personer för det rasistiska mordet på den då tonåriga Stephen Lawrence. Det var då han väntade på bussen, kvällen den 22 april 1993 som engelsk-afrikanen från Eltham, sydost om London, mördades av ett ungdomsgäng under rasistiska slagord.

Under den inledande förundersökningen, greps fem misstänkta men ingen av dem fälldes. En misstanke väcktes under utredningen, att mordet hade rasistiska motiv och att Lawrence mördades därför att han var svart; och att polisens och åklagarämbetet påverkades av rasfrågan. En offentlig utredning genomfördes 1999, under ledning av Sir William Macpherson som gick igenom Metropolitan Police Service ursprungliga undersökning. Utredningen kom fram till att polisstyrkan var ”institutionellt rasistisk.” Utredningens resultat har kallats ”en av de mest betydande händelserna i den moderna engelska kriminaljuridiken.”

Den 18 maj 2011 tog en ny utredning vid, en så kallad cold case review, som meddelade att två av de ursprungligen misstänkta Gary Dobson och David Norris, nu skulle ställas till svars för mordet, i ljuset av ”nya substantiella bevis” blivit tillgängliga, och de dömdes den 4 januari 2012, till livstids fängelse; det vill säga minst 15 år, 2 månader respektive 14 år och 3 månader. Domen skulle blivit ännu hårdare, då brottet ansågs vara” särskilt fruktansvärt och allvarligt” men rätten tog hänsyn till att det ägde rum för så länge sedan, och att mordet begicks av personer som då var underåriga.

Paraplyorganisationen Enar och därmed Centrum mot rasism välkomnade domstolsutslaget, efter den 18 år långa rättviseprocessen som innebar en vändpunkt i uppmärksammandet av institutionell rasism inom den engelska kriminaljuridiken och dess oförmåga att handskas med rasistiska brott.

Även om domen innebär en avsevärd förändring i positiv riktning i Englands rasdiskriminerande lagstiftning, så får vi inte nöja oss med den. Det är viktigt att den nuvarande engelska regeringen upprätthåller jämlikhetspolitiken, och lagarna samt fortsätter förebygga rasistiskt våld och brott.

Dessutom påpekar vi att rasistiskt våld fortsätter vara ett problem inte bara i England, utan även i resten av Europa, som demonstrerats i rapporter från Enars medlemmar och andra grupper som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa .

Mot denna bakgrund är det särskilt viktigt att EU:s regeringar överflyttar EU:s ”rambeslut om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen” till nationell lag. Detta beslut skulle göra rasistiskt våld till ett kriminellt brott och på så vis skydda offer för rasistiska brott runt om i EU.

Chibo Onyeji, som är Enars ordförande säger: ”mot bakgrund av fortsatt rasistiskt våld och mord runt om i Europa, uppmärksammar detta fall behovet att sätta stopp för intoleransen och hatet mot migranter och etniska minoriteter. Regeringar i hela Europa har en särskild skyldighet att åstadkomma

Diskrimineringen mot somalier är hälsofarlig

Ordförande centrum mot rasism efter ny avhandling: Den upplevda diskrimeringen mot somalier kan få livshotande följder. Nu bör afrofobiska hatbrott bli en egen kategori i hatbrottstatistiken.

Mariam Osman Sherifay, Ordförande Centrum mot rasism

Återigen visar en avhandling, som publicerades i mellandagarna, hur somalier diskrimineras. Nu var det Kristian Svenberg som  undersökt hur minoritetsgruppen upplever sig diskriminerade inom sjukvården. Tidigare har en forskargrupp från CMR studerat den upplevda diskrimineringen mot somalier i hela samhället (Var tog rättigheterna vägen, Kawesa, Kalonaityte, Richards och Gasimelseed, 2011).
Resultatet blev hårresande. Den upplevda diskrimeringen, visade CMR, kunde få livshotande följder som i fallet med kvinnan som: [Redan] hade åtta barn, hennes nionde barn förlöste [hon] själv hemma [på grund av] rädslan att gå till sjukhuset, för hon har hört att de tar bort[…]hela livmodern.Hon trodde det på riktigt, så hon förlöste sig själv hemma, för att de inte skulle göra det.
Situationen för somalier i Sverige är problematisk: gruppen underordnas en rad rasistiska stereotyper; dels att somalier är mörkhyade afrikaner; dels att flertalet somalier är muslimer. De flesta av de 50 personer i åldern 18-65 år som intervjuades i CMRs undersökning, hade hört nedsättande uttalanden om deras hudfärg, religion och/eller somaliska bakgrund.

Personer med somalisk bakgrund utgör den största afrikanska gruppen i Sverige. De utsätts med för flerfaldig diskriminering, där hudfärg samspelar med såväl stereotypa föreställningar mot muslimer; såväl som könsstereotyper. Bland annat fann CMRs undersökning att kvinnor med somalisk bakgrund ofta finner sig utpekade på grund av sin hijab (slöja) eller föreställningen att somaliska kvinnor är frivola, de har många barn; utpekande av kvinnor som omskurna, och i flera fall tvingade till förnedrande gynekologiska tvångsundersökningar.
En av de unga kvinnor som CMR intervjuade berättade, om då hon inför en resa till Somalia lämnade in en semesteransökan, som kommenterades av chefen:  ”men ska du åka till det hemska landet, de dödar och omskär flickor.”
Somaliska män anklagas ofta offentligt för att vara terrorister. Både män och kvinnor får ofta höra nedsättande kommentarer i det offentliga rummet, där deras egna resurser (exempelvis pengar eller tid) ses  som slöseri med samhällets resurser –grundad i en stereotyp bild av att somalier lever på bidrag.
Det kan inte råda någon tvekan att somalier uppfattar sig som diskriminerade i sjukvården, och i andra kontakter, särskilt med svenska myndigheter, myndighetspersoner, eller av personer som upplevs som myndighetspersoner. Detta kan ibland få allvarliga och rent utav hälsofarliga resultat.
Några av de som intervjuades har blivit utsatta för rasistiska hatbrott, en man berättar om att han på hemvägen från en lång arbetsdag utsattes för ett våldsamt oprovocerat överfall:  ” [på min väg från jobbet] såg jag två svenska ungdomar framför mig [de] ropade jävla neger…åk tillbaka till Afrika och ät bananer […]Plötsligt [kände] jag ett slag mot mitt huvud, [då jag vände mig om trodde jag först att de kastat en sten mot mitt huvud]  jag såg dem springa iväg och kände på mitt huvud, jag hade blod i ansiktet, på mina kläder, händer[…] varför gör folk såna här saker?
CMRs rapport påpekar att rasism och diskriminering i form av kombinerad afrofobi och islamofobi drabbar framförallt personer med somalisk bakgrund i Sverige.
En av forskarna till rapporten, Victoria Kawesa, Genusvetare, berättar: ”de kränkningar, trakasserier, hatbrott och diskriminering som afrosvenskar med muslimsk bakgrund möter i offentliga sammanhang uppmärksammar frågan om Sverige verkligen vidtar alla nödvändiga åtgärder för att ge skydd mot diskriminering av afrosvenskar med muslimskt bakgrund?”
Vi anser sådan diskriminering är ovärdigt en demokrati som sägs bygga på alla människors lika värde. Därför föreslår CMR nu en rad åtgärder; rättighetsbaserade utbildningsinsatser; ökade samhällsresurser för att motverka afrofobi och islamofobi; forskning om hur kränkningar cementerar minoritetsgruppers marginalisering; särskilda åtgärder för att förhindra kränkande bemötande i asylprocessen; afrofobiska hatbrott bör blir en egen kategori i hatbrottstatistiken; ökad medvetenhet om rasismens historia; forskning om multipel diskriminering i samhället; forskning om afrosvenskars DO-anmälningar.

Från Newsmill