Ny rapport från Amnesty om islamofobi

Måndagen den 23 april, 2012 publicerade Amnesty den nya rapporten om islamofobi, Choice and prejudice: discrimination against Muslims in Europe, som visar på en utbredd islamofobi i flera av Europas länder.

Sverige tillhör inte de länder som undersökts, men det beror inte på att Amnesty inte tror att islamofobi förekommer här,  istället har länderna Beligen, Frankrike, Nederländerna, Spanien och Schweiz valts därför att de tidigare förekommit i Amnestys rapporter.

-          Just dessa fem länder har Amnesty rapporterat tidigare om [exempelvis] för att de har diskriminerande lagstiftning (förbud för minareter i Schweiz till exempel), säger Amnestys Lisa Olsson.

Man har valt ut två områden för rapporten, rätten att bära huvudbonad eller annan religiös symbol och rätten att ha en plats där man kan tillbe sin Gud. Diskriminering på arbetsmarknaden och i utbildningen tas upp ur dessa två aspekter, fortsätter hon.

Rapporten bygger på fältundersökningar som genomfördes under hela 2011, då Amnesty Internationals forkare tillbringade 10 dagar i varje land, och genomförde omkring 200 intervjuer med muslimska personer som känt sig drabbade av diskriminering, civilsamhälles organisationer som på olika sätt tagit upp kampen mot rasism och islamofobi, organisationer som företräder muslimska kvinnor, akademiska experter som specialiserat sig på diskriminering mot muslimer, representater för nationella jämstäldhets myndigheter, representanter för ombudsmannakontor på såväl lokal som nationell nivå, representanter för fackföreningar, ledamöter i lokala styrelser, ledamöter i nationella och lokala parlament och representanter för nationella och lokala inrikes, arbetsmarknads, socialpolitiska och justitieministrar likväl som komunala styrelseledamöter med ansvar för integration och lika möjligheter.

-

Till dig som försöker kommentera på bloggen

Här publiceras inga kommentater överhuvudtaget. Inte rasistiska sådana och inte heller antirasistiska. Är du rasist och vill skriva kommentarer på bloggen rekomenderar jag läsning av denna länk först

Rasism och sexism svensk norm?

Den uppmärskammade incidenten på Moderna muséet, då kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth skär i underlivet på en naken afrikansk kvinna, i en ”Minstrel Show” -gestaltat tårta, ekar ännu över världen; Installationen Painfull Cake av Makode Aj Linde

En Minstrel Show var ett slags varité eller buskis, vars syfte det var att förlöjliga afrikaner. Under tiden före slaveriets avskaffande, så spelades afrikaners roller av vita skådespelare, som färgade sina ansikten med vasilin och bränd kork (svartansikten). Efter slaveriets avskaffande fortsatte Minstrel Shower, men nu med svarta skådespelare vars ansikte inte ansågs tillräckligt svarta, så därför forsatte bruket av svartansikten.*

Flera av Centrum mot rasisms aktivister har skrivit i ämnet:  Genusforskarna Victoria Kawesa, Viktorija Kalonaityte och Ellen Belmore, uppmärksammade särskillt könsaspeten av tårtan: Själva verkets inneboende sexism som i kombination med rasismen i verket, är särskilt  kränkande, skriver de i tidningen The Local (Mute and mutilated: black women and the cutting of the ”racist” cake, (20 april)

Vi måste fråga oss själva vilka maktrelationer denna provokation bygger på – om de som tårtan påstår sig vilja befria, bara ser exploatering och exponering i den – och det är även de som även blivit mest förolämpade av den – det vill säga svarta kvinnor[…] Vi menar att då man undersöker sociala fenomen som drabbar svarta kvinnor, så kan man inte avgränsa sig till endast en rasanalys, eller begränsa sig till en analys ensdast utifrån genus[…] Varje analys av svarta kvinnor måste undersöka deras historiska roll utifrån både ras och genus: ekonomi och sexuellt förtryck.

Sverige är landet som anser att rasism bara är ett skämt, skriver Centrum mot Rasisms Jallow Momodou i brittiska The Guardian. Som särskilt poängterar Kulturministerns omedvetna rasism.

I ett desperat försök att rättfärdiga sitt deltagande i händelse sade Adelsohn Liljeroth att konsten var ämnad att vara provoktaiv, och att bilden av händelsen missförståtts. Detta avslöjar hennes omdömmeslösa attityd gentemot denna rasistiska incident, med den är även en välbekant demostration av hur svarta människor betraktas i svensk politik.

Jallow Momodou räknar därefter upp den ena incidenten efter den andra, slavaktionen vid Lunds universitet, affischerna med fotomontaget av honom själv i bojor. Alexander Bard som tog strid för sin rätt som vit medelklassman att kalla någon neger, rasismen i kommentatorfällten och så vidare .

Slutligen konstaterar han, i likhet med genusforskarna:

Rasism handlar om makt, där de som deltar i hackordningen menar att det är okej att diskriminera, avhumanisera, och mobba folk utan att det ska få konsekvenser. Det är detta Kulturministern litar till: en rasistisk struktur som ignorerar rasistiska incidenter och slutligen normaliserar dem. Det är detta som är den sanna bilden av det svenska samhället.

*Den som vill veta mera om minstrel shower rekomenderas att se regissör Spike Lees mindre klassiker Bamboozled (2000)

Europeiska nätverket mot rasism: till statsminister Fredrik Reinfeldt om kulturministerns deltagande i rasistisk happening

Vi publicerar här Enar Sverige/Centrum mot rasisms ordförande, Chibo Onyeji Michael Privots öppna brev till statsminister Fredrik Reinfeldt apropå kulturminister Lena Adelsohn Liljeroths deltagande i Makode Aj Lindes performance.

 

Till statsminister Fredrik Reinfeldt

registrator@primeminister.ministory.se

 

Angående kulturminister Lena Adelsohn Liljeroths deltagande i ett rasistiskt konstperformance vid Moderna muséet i Stockholm

 

Det europeiska nätverket mot rasism (ENAR) skriver för att ge uttryck för sin oro, och för att fördömma den svenska kulturministerns deltagande i iscensättandet av en konstinstallation vid Moderna muséet i Stockhom den 15 april 2012, genom att skära i en tårta föreställande en stereotyp rasistisk representation av en svart kvinna.

Denna händelse är djupt förudmjukande för folk som genomlidit dagliga rasistiska smädelser och för de kvinnor som drabbats av könsstympningar. Den är därutöver den senaste i en serie påhopp riktade mot människor av afrikanskt ursprung som bor i Sverige och afrosvenskar. Förra året ägde två incidenter rum vid Lunds universitet, båda med rasistiska representaioner av den transatlantiska slavhandeln. Enars skuggrapport om rasism i Sverige (2010-11) uppmärksammar en ökad afrofobi I Sverige, bland annat diskriminering, trakasserier och hatbrott mot personer med afrikanskt ursprung.

Därför uppmanar nu Enar dig att ta ansvar genom att publicera ett fördömmande av sådana rasistiska incidenter. Om inga åtgärder vidtas så visar den svenska regeringen tydligt att rasistiska fördomar är socialt och juridiskt godtagbara.

Vi uppmanar den svenska regeringen att åtminstonde ge en offentlig ursäkt för Adelsohn Liljeroths deltagande i detta rasistiska evenemang. Vi understryker även det omedelbara behovet att åter satsa på antirasistiska aktiviteter på både ett lokalt och nationellt plan, bland annat på insatser mot afrofobi i Sverige. Detta är nödvändigt för att vi ska kunna vara säkra på att kampen mot xenofobi, intollerans och rasism får en effektiv fortsättning.

Vi menar att ifall den svenska regeringen tar itu med den här senaste incidenten på ett adekvat sätt så visar det regeringens politiska vilja att bekämpa rasism och xenofobi mot minoritetsgrupper på det stora hela.

 

Vänliga hälsningar

 

Chibo Onyeji Michael Privot

Ordförande i Enar

Debattartikel: Makode Aj Linde mer problematisk än kulturministern

Centrum mot rasism: Bilderna av den karvande Lena Adelsohn Liljeroth, är förstås ytterst osmaklig. Men det är även installationen i sig.

Från Newsmill

Bilden av en leende Lena Adelsohn Liljeroth, och en förtjust församlad presskår, som skär i underlivet på en karikerad afrikansk kvinna är djupt stötande. Karikatyren av den afrikanska kvinnan är ett ”konstverk” skapad av den afrikanskt svensk/tyska konstnären Makode Aj Linde, som genom installationen säger sig vilja uppmärksamma kvinnlig omskärelse. Utställningen, som arrangerats av Konstnärernas Riksorganisation (KRO), ägde rum på Moderna muséet, den 15 april 2012, som del i World Art Day.

Bilderna av den karvande Lena Adelsohn Liljeroth, är förstås ytterst osmaklig. Men det är även installationen i sig.

Här i Sverige verkar det vara comme il faut att på olika sätt karikera afrikaner, på sätt vi aldrig skulle kunna föreställa oss att framställa andra folkgrupper som förföljts; exempelvis judar, romer eller samer. Ännu en bra bit in i 2000-talet har vi inte gjort upp med de stereotypa uppfattningarna om afrikaner som förefaller nedärvda i den svenska mentaliteten.

I offentligheten kan man ännu ofta komma undan med att framställa afrikaner i rasistiska, stereotypa bilder. På det viset utmanar inte Makode Aj Lindes installation konventionerna, utan bär istället med sig det koloniala arv som är konventionerna. Understryker dess ambition att förvandla de kolonialiserade till icke-människor, i kontrast till de vita.

Vi ser i Makode Aj Linde verk hur historiska grymheter fortplantas mer än de angrips.

Karikatyren består av två delar . Dess ”kvinnokropp” är en tårta. Dess ansikte är ett ”svartansikte”, den kanske främsta symbolen för slavhanteringen i de amerikanska Sydstaterna, där sådana (Black Faces) var vanliga i rasistiska varitéer arrangerade av vita, i syfte att  mobba afrikansk-amerikaner (Minstrel Shows).

Istallationen i sin helhet förefaller vara en typisk rasistisk karikatyr. Den framställer afrikaner som primitiva.

Misstanken är att Makode Aj Linde i själva verket inte vill provocera utan istället spekulera.

Och det kanske mest stötande av allt; varför framställa svarta kvinnor genom att bokstavligen skära bort deras genitalier, samt  äta upp dem?

En naken kvinna för allmän beskådan som får sina genitalier avskurna som ett sätt att diskutera könsstympning? Skulle man kunna föreställa sig kvinnan som vit, med genitaler utbjudna till allmän förtäring? Vore inte det objektifiering?

Mariam Osman Sherifay

Centrum mot rasisms ordförande

Pressmeddelande: En europeisk vår mot hat

I anslutning till den senaste tidens demonstrationer mot extremhögern går nu Enar, som Centrum mot rasism är medlemmar i, ut med detta pressmedelande

Från motdemonstrationer i danska Århus till protesterna mot extremhögern i tyska städer, den 31 mars, till demonstrationen mot extremism i Tjeckien den 7, så har européerna beslutat och reagerat ‘en masse’ mot extremhögerns idéer och det hat de sprider.

Under extremhögerns demonstration i danska Århus, den 31 mars, så kunde tusentals motdemonstranter bli överlägset flera än  de cirka 200 extremhögerdemonstranterna mot den påstådda ”islamiseringen” av Europa. På samma dag ägde motdemonstrationer rum även i Tyskland. I Lübeck samlades 2500  personer för att protesterna mot den årliga extremhögerdemonstrationen till minne av bombningen 1942 av staden. Protester som  riktade sig mot nynazister samlade hundratals människor i städerna Dortmund och Havel. Den sjunde april hölls motdemonstrationer i tjeckiska Most, i protest mot fortsatta extremhöger- demonstrationer mot ett romskt bostadsområde.

Det växande antalet människor som deltar aktivt i motdemonstrationer i protest mot nynazistiska och extremhöger initiativ sänder en sigalerar högt och tydligt att den etrema högern inte har någon plats i det offentliga samtalet. Enars ordförande Chibo Onyeji sager “Äntligen ser vi början på en “europeisk vår mot rasism”Européer börjar ta en tydlig ställning mot extremhögern och liknande extremistgrupper. De säger nu ” Det där är inte det Europa våra föräldrar kämpade för, för sextio år sedan!”

Det europeiska nätverket mot rasism (Enar), som har medlemsorganisationer i alla EU-länder, hyllar dessa tusentals människors mod, som reser sig mot det hat som  den extrema högern propagerar för. Enar efterfrågar bestämt stöd för jämlikhet och respekt runt hela Europa och uppmanar de progressiva att ansluta sig till Enars kamp för att aktivt motarbeta extremhögern i offentligheten

“Dessa motdemonstrationer är ett viktigt första steg i att återigen knuffa ut extremhögern i mariginalen. Nästa steg blir att utifrån detta se till att extremhögerpartier försvinner från valen och det politiska landskapet för att folk tar till sig ett öppet, progressivt och inkluderande Europa för alla” säger Onyeji

Demonstrationen i Kortedala: 500-700 motdemonstranter överöstar 30 nazister

Cirka 30 aktivister från det nazistiska partiet Nationeldemokraterna bussades till och från Kortedala torg i Göteborg på fredagen. Nazisterna fick svar på tal av cirka 500-700 kortedalabor och tillresta antirasister, det uppger GP/Expressen, som citerar polisen.

De nazister som försökte tala överröstades snart av de församlade antirasisterna. Och trots att motdemonstrationen saknade polistillstånd förekom få rapporter om våld, två antirasister omhändertogs sedan polisen ansett att de stått för nära avspärningarna. En av talarna hotades av nazister som dessutom försökte köra över honom  då han lämnade torget. Bilen identifierades och föraren och passagerare greps senare.

Nazisterna uppgav att de arrangerade demonstrationen mot det våld den sextioettåriga Carl-Eric Cedvander, utsatts för på Kortedala torg. Men deras företrädare har inte varit förmögna att svara på om de är mot allt våld? Inte heller på frågan hur de ställer sig till mäns våld mot kvinnor? Eller mäns våld mot män, eller Breiviks våld mot unga socialdemokrater? Eller lasermannens våld mot Malmöbor med mörkt hår? De har ännu aldrig arrangerat någon demonstration mot detta våld.

Att ett ungdomsgäng misshandlar en medelåders man är förskräckligt, Carl-Eric Cedvander kämpar fortfarande för sitt liv på sjukhus. Sju pojkar är misstänkta för synnerligen grov misshandel, fyra sitter nu häktade.

Men i Kortedala ses inte detta främst som en fråga om vi mot dem, som nazisterna nu vill exploatera. Istället verkar den vanliga åsikten vara att ett ungdomsgäng betett sig väldigt illa, helt enkelt. Många har dessutom påpekat att endast en person försökte ingripa mot misshandeln, en ”oidentifierad” somalisk man.